Månad: november 2019

Vilseledande artikelserie om vaccinfrågan i ETC av Kent Werne

Den svenske journalisten Kent werne skrev nyligen en artikelserie för ETC i tre delar om vaccinkritiska röster, där han sprider vanliga myter och lögner om Andrew Wakefield och vaccinsäkerhet, istället för att granska vad forskarna verkligen säger om de vaccintillsatserna som han nämner i sin artikelserie och föra fram forskarvärldens åsikt på ett balanserat sätt. Werne nämner både aluminium och kvicksilver, och påpekar att myndigheter menar att mängden aluminium och kvicksilver som finns i vaccin är så liten att det inte är skadligt, en vanlig myt som sprids av myndigheter som inte är baserat i något konstaterande och resultat av en vetenskaplig studie.

Werne upprepar den falska anklagelsen mot läkaren Andrew Wakefield, att han begått bedrägeri och är en bluffmakare som förfalskat sina studieresultat, vilket är rena tabloidnyheter och inte vetenskap eller fakta, och vilket kommer att bemötas i slutet av denna artikeln. Dessutom har en studie från 2018 nu visat att det verkar som om Wakefield-hypotesen var rätt.

Werne nämner i sina artiklar två ledande röster för vaccinsäkerhet, inte vaccinmotståndare som Werne dock skulle beskriva dom, och de är JB Handley och Robert F Kennedy, som är författare till böckerna How to End the Autism Epidemic och Thimerosal: Let the Science Speak, som består av hundratals sidor av seriös och granskad vetenskap, vetenskap som journalister som Werne inte vill sätta sig in i, innan de ger ut vilseledande information om vaccinsäkerhet till massorna.

Werne skriver att myndigheter menar att halten aluminium och kvicksilver som finns och har funnits i vaccin är låga och säkra halter, något som kommer bli demonstrerat att vara falskt i denna artikeln, Werne nämner också att flera stora studier visat att det inte finns någon koppling mellan tiomersal och autism, men att detta inte lugnat vaccinmotståndarna, verkligheten är den som vi kommer att se i denna artikeln, att majoriteten av studierna visar en koppling mellan tiomersal och autism, samt att det existerar ett konsensus att tiomersal är neurotoxiskt och kan leda till neurologiska skador, och är skadligt i alla mängder.

Werne nämner att DPT-vaccinet inte har blivit demonstrerat att kunna orsaka hjärnskada, men nämner inget om hur det har blivit demonstrerat att det däremot kan och har orsakat hög dödlighet i nyfödda flickor, något den mycket hyllade vaccinforskaren Peter Aaby har visat. Encefalopati (hjärnskada) är en erkänd biverkning av vaccin av kompenseringsprogrammet för vaccinskador i USA. Angående hjärnskadors koppling till vaccin, vi har nu tydliga, otvetydiga, replikerbara vetenskapliga bevis på att det första vaccinet (Hepatit-B-vaccinet) som ges till de flesta nyfödda orsakar hjärnskador. Hepatit-B-vaccinet ökar även IL-6-värdet i hjärnan (Q Li 2015), på grund av och eftersom det innehåller aluminium i enormt höga och osäkra halter av 250 mg. Cytokinen IL-6 är implicerad i autism; den orsakar autismliknande beteenden och hjärnskador i djurmodeller, och är kopplad till autism hos människor.

Forskare i Kina har 2018 i en statlig finansierad studie ledd av Dr. zhibin Yao hittat bevis som visar att detta vaccinet (Hepatit-B-vaccinet) orsakar hjärnskador, och de har visat att en dramatisk förändring sker med immunsvaret mellan 35-42 dagar som orsakar neurologiska skador och detta vaccin har licensierats genom kortsiktiga studier där man krävt biverkningar inom fyra-fem dagar efter vaccinationstillfället för att vaccinet inte ska godkännas, så det är nu bevisat att dessa kortsiktiga studier är värdelösa vad det gäller att upptäcka neurologiska skador.

Till exempel finns det två Hepatit B-vacciner licensierade för en dag gamla bäbisar i USA – en tillverkad av Merck och den andra av GlaxoSmithKline. Merck’s Hepatit B-vaccin licensierades av FDA efter försök som krävde biverkningar inom bara fem dagar efter vaccinationstillfället [för att inte godkännas]. På liknande sätt licensierades GlaxoSmithKlines Hepatit B-vaccin av FDA efter försök som krävde negativa biverkningar inom fyra dagar efter vaccinationstillfället [för att inte godkännas].Uppföljningsperioder på 4 eller 5 dagar är inte tillräckligt långa för att upptäcka möjliga biverkningar såsom autoimmuna eller neurologiska störningar, krampanfall eller dödsfall. Vad som är värre är att eftersom ingen av dessa kliniska prövningar använde en kontrollgrupp var det omöjligt att vetenskapligt avgöra – inom den begränsade fyra eller fem dagars granskningsperioden – om några negativa biverkningar var från det Hepatit B-vaccin som utvärderades.

Werne citerar Karin Lores som säger att det inte är möjligt för vaccintillverkarna att komma undan med otestade vaccin, eftersom allt är så kontrollerat av myndigheterna, och påpekar vidare att vaccinet ju ska ges till friska människor, till små barn, och att det därför måste vara testat och kontrollerat många gånger om innan det sprutas in. Detta är en av de vanligaste myterna som sprids om vaccin idag, att alla vaccin och dess ingredienser är säkerhetstestade, till och med vaccinforskare som Karin lores tror fullt ut på detta, och har aldrig tagit sig tiden till att verkligen studera historien av hur det går till när ett vaccin godkänns och släpps till marknaden, verkligheten hon beskriver av säkerhetskontroller och ett granskande av myndigheter, existerar inte, det finns inga sådana seriösa säkerhetsstudier av vaccinen i våra vaccinscheman, och det har aldrig funnits några sådana krav från myndigheters håll som Karin lores falskt beskriver.

Man har aldrig undersökt hela vaccinschemat som ges och testat det för sin säkerhet. The Institute of Medicine (IOM) skriver, ”Befintlig forskning har inte utformats för att testa hela immuniseringsschemat. Studier som är utformade för att undersöka långtidseffekterna av det kumulativa antalet vacciner eller andra aspekter av immuniseringsschemat har inte genomförts.” Man har endast av totalt 16 olika vaccin undersökt ett vaccin, MPR-vaccinet, som inte innehåller aluminium, för en koppling till autism, och en vacciningrediens (tiomersal).

Werne skriver att HPV-vaccinet har hållit för prövning, men att det ”inte har satt stopp för spekulationerna och ryktesspridningen på nätet”, och sedan citerar han Adam Roth, chef för Folkhälsomyndighetens enhet för vaccinationsprogram, som falskt påstår att det inte finns några dokumenterade allvarliga biverkningar av HPV-vaccinet, när HPV-vaccinet är det vaccinet som av alla vaccin har allra flest rapporterade allvarliga biverkningar, och som samtidigt aldrig har blivit ordentligt säkerhetstestat.

De globala rapporterade biverkningar av HPV-vaccinet är allt från krampanfall till kronisk smärta, kronisk trötthet, infertilitet, hjärt oregelbundenhet, blindtarmsinflammation, humörsvängningar, och dödsfall. Merck har själva listat ett brett utbud av biverkningar som sträcker sig allt ifrån domningar i armen till dödsfall, det framgår i deras produkt-informationsbroschyr. Tarsell-familjens 21-åriga dotter dog oväntat 2008, kort efter att ha fått Gardasil humant papillomvirus (HPV) vaccinet, och efter många år i domstol medgav regeringen i september 2017 att familjen hade uppfyllt bevisbördan att Gardasil orsakade dödsfallet, och domstolens Special Master beviljade ersättning till familjen för döden av deras dotter, som rapporterats av The Legal Examiner den 20 februari 2019.

Cirka 1 av 50 vaccinerade upplever biverkningar av HPV-vaccinet. ”Om föräldrarna visste att 1 av 50 mottagare av HPV-vaccinet kommer att bli sjuk efter vaccinering och att den sjukdomen kan innebära allt från en försvagande sjukdom såsom förlamning av armen till dödsfall, skulle de då tro att ett sådant vaccin är något att ta när du är helt frisk? att det är värt det eller inte och skulle resultatet ha varit detsamma? ” frågade Dr. Christopher Exley som är en världsledande experter på aluminiumtoxicitet i en intervju. Exley har förklarat att han anser att HPV-vaccinet är farligt både för att det hotar att ersätta mycket framgångsrik screening med något som ännu inte har visat sig vara effektivt och också för att det har den högsta frekvensen av allvarliga biverkningar av något vaccin, nästan säkert på grund aluminiumadjuvansen som används i Gardasil, pekar han ut, Exley påpekar också att i utvecklade länder dör ingen av livmoderhalscancer om inte av någon anledning de inte har haft sin cellprovtagning och inte följt riktlinjerna som finns tillgängliga, Exley anser därför att vi har skapat något för ett problem som åtminstone i den utvecklade världen är ett problem som inte finns, och att vi accepterar sidoskador (engelska collateral damage) utan en ännu uppenbar fördel, och att det endast verkar vara en kommersiell verksamhet.

Den Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har pekat ut att gardasil vaccinet inte har blivit ordentligt säkerhetstestat, som en undersökningen visar var inte vaccinets prövning utformat för att korrekt bedöma säkerheten. Den medicinska journalisten Frederik Joelving har skrivit om detta i tidskriften Slate som drivs av Washington Post, i en artikel med rubriken ”What the Gardasil Testing May Have Missed”. Som Joelving skriver, ett sätt att svara på allmänhetens oro är att erkänna gränserna för vår nuvarande grupp av forskning och välkomna diskussion om vad vi vet och inte vet. Öppenhet och öppen debatt kring biverkningar är avgörande för att säkerställa förtroende för tillhandahållande av medicinering och folkhälsoplanering. Som Dr. Christian Gluud, som är chef för Köpenhamns försöksenhet, ett forskningscenter vid Köpenhamns universitetssjukhus, sa till Joelving , ”Om vi ​​hade testat våra vacciner ordentligt, skulle vi inte ha den diskussion vi håller nu.”

Att vår svenska folkhälsomyndighet inte kan vara ärlig om det höga antalet biverkningar av detta vaccinet demonstrerar en djup problematik av vår svenska folkhälsomyndighet, som precis som med deras säkerhetsargument angående aluminium, ger ut grovt falsk och vilseledande information om HPV-vaccinet, HPV-vaccinet som innehåller näst mest neurotoxiskt aluminium av alla vaccin på marknaden för barn, i väldigt höga och osäkra halter av 225 mg.

Det finns inga studier som backar upp säkerheten av att exponera barn till sådana höga halter av den injicerade metallen. Det har aldrig funnits någon säkerhetsprövning, någon form av reglering, så de kan använda det i så höga eller låga halter som de önskar. Redan vid så låga nivåer som fem mikrogram per kg per dag har forskare dokumenterat potentialen för nedsatt neurologisk utveckling.

I Sverige marknadsförs flera olika vacciner mot hep B. Exempelvis innehåller Engerix-B och HBVAXPRO för spädbarn 250 mikrogram aluminiumhydroxid. I Sverige vid 3, 5 och 12 mån ges hela 1320 mcg aluminium av Infanrix hexa och Synflorix vaccinen, och totalt har de exponerats för upp till 3960 mcg när de når 12 månaders ålder. Spädbarn i USA får cirka 175 ggr. mer aluminium från vaccin än från modersmjölken under de första 6 månaderna och upp till 10250 mcg aluminium när de når 18 månaders ålder. Både i Sverige och i USA är mängderna katastrofalt höga och osäkra, vi vet idag från den publicerade vetenskapen om aluminiums neurotoxicitet, att det inte hade varit möjligt för en säkerhetsstudie att visa att dessa mängder är säkra, eftersom det är etablerat att betydligt lägre mängder är väldigt giftigt.

I en studie från 1997, publicerad i New England Journal of Medicine, utvärderade forskare 182 spädbarn som fick intravenösa injektioner av näringsformula vilken innehöll varierande mängder aluminium. De beräknade att spädbarn som fick aluminium i doser större än 4 till 5 mcg/kg/dag skulle förlora 1 poäng per dag på Bayley Mental Development Index (p = 0,03). Spädbarn som får låga poäng på detta test är i farozonen för senare utvecklings- och utbildningsproblem. Denna studie bidrog till FDA: s beslut att sätta gränser på aluminiumhalten i parenterala läkemedel och kräva varningsetiketter på förpackningarna – säkerhetsåtgärder som aldrig krävdes kring aluminiumhaltiga vacciner. I Code of Federal Regulations, titel 21, publicerad i Federal Register, avslöjas aluminiums toxicitetsnivåer:

”VARNING: Denna produkt innehåller aluminium som kan vara giftigt …. Forskning tyder på att patienter med nedsatt njurfunktion, inklusive prematura nyfödda, som får [injektioner] med aluminium på mer än 4 till 5 mcg per kg kroppsvikt per dag, ackumulerar aluminium på nivåer som är förknippade med centrala nervsystemet och bentoxicitet. Vävnadsabsorption kan förekomma vid ännu lägre nivåer.”

Detta betyder att för en 3 kilos bäbis med nedsatt njurfunktion skulle 11-14 mcg av injicerat aluminium vara giftigt. Det hepatit B-vaccin som ges vid födseln innehåller 250 mcg aluminium, vilket är 20 gånger högre än säkerhetsnivåer som indikeras för prematura barn. Bäbisar väger ca 5,5 kilo vid två månaders ålder, när de injiceras med 1225 mcg aluminium från sina CDC-rekommenderade vacciner, vilket är 50 gånger högre än säkerhetsnivåerna för prematura barn. Friska barn kan möjligen hantera kvantiteter av aluminium över FDAs toxicitetsnivåer som indikeras för patienter med nedsatt njurfunktion. Ingen vet emellertid hur mycket mer aluminium över gränsen som är säkert eftersom tillräckliga studier aldrig genomförts. Dessutom undersöks inte barns njurfunktion före vaccination. Därför är det omöjligt att veta i förväg vilka bäbisar som kommer att gå under av aluminiumförgiftning. Istället förväntas föräldrar spela rysk roulette med sina barn.

Aluminium är utan tvekan neurotoxiskt och det accepteras som orsak till encefalopatin (hjärnskada) i exempelvis individer som genomgår njurdialys (Alfrey AC 1976) och på liknande sätt hos individer som har fått aluminiumbaserade proteser (Reusche E 2001). Aluminiums fria jon, Al3 + (aq), är starkt biologiskt reaktiv och unikt utrustad för att skada väsentlig cellulär (nervrelaterad) biokemi (C. Exley 2014). En studie (Dórea JG 2015) påpekar att ”Rigorösa och reproducerbara studier (på olika djurarter) har avlöjat bevis på toxiciteter av EtHg (etylkvicksilver) och Al (aluminium). Mer forskning har lagts på EtHg och fynden visar en stark länk till neurotoxiska effekter i människor; dock har den potentiella synergieffekten av båda de toxiska agenterna i samband med varandra, inte ordentligt studerats. Därför bör större hänsyn tas kring exponering vid tidig ålder för såväl etylkvicksilver som aluminium.”

Flera forskare har krävt eliminering av aluminiumadjuvans i vaccin (Morris et al. 2017). De flesta av världens ledande experter på aluminiums neurotoxicitet, inkl. Dr. Romain Gherardi, Dr. Guillemette Crepeaux och Dr. Christopher Exley, och även berömda forskare som nobelprisvinnaren i medicin, Dr. Luc Montagnier, har talat ut om farorna med aluminium i vaccin.

Inte en enda studie har gjorts som visar att aluminiumadjuvanser är säkert och icke skadligt för hjärnan, USA: s FDA studerade endast farmakokinetiken för aluminium, och ignorerade att studera immunotoxicitet och förklarade sedan att adjuvanser av aluminium i vacciner är säkra. Aluminium har ingen känd fördelaktig fysiologisk verkan i människokroppen och vissa genetiska polymorfier predisponerar till en större mottaglighet för dess biverkningar. Därför kan ett starkt fall göras för att undvika onödig exponering för miljömässiga källor till aluminiumsalter, särskilt hos barn, gravida mödrar och kvinnor i fertil ålder som kan bli gravida.

Myndigheter som tex folkhälsomyndigheten i Sverige, menar på att aluminium i vacciner är säkert eftersom mängden är liten och att vi får i oss större mängder genom tex föda, dricksvatten och modersmjölksersättningen. Detta är en ovetenskaplig jämförelse eftersom aluminiumet man får i sig genom föda inte injiceras och tillslut hamnar i blodomloppet. Vaccinaluminium existerar i nanopartikulär form, som är farligare än inmundigat aluminium eftersom det är svårare för kroppen att eliminera samt eftersom det transporteras runt i kroppen annorlunda än inmundigat aluminium. 99,7% av intaget aluminium absorberas inte. Den absorberade 0,3% består av upplösta joner, som snabbt elimineras i urinen. Aluminiumadjuvanser är tillverkade av partiklar som förblir i kroppen i flera år. Spädbarn får cirka 175X mer aluminium från vacciner än från deras mödrars mjölk under de första 6 månaderna (CDC vaccinschema).

En nyligen publicerad vetenskaplig artikel med titeln ”An aluminium adjuvant in a vaccine is an acute exposure to aluminium” av professor Christopher Exley, bemöter myten om att mängden aluminium som finns i vaccin är en liten mängd. Exley pekar också ut att en enda dos av visa vaccin motsvarar exponeringen för aluminium som ett spädbarn skulle få från hela 150 dagars amning.

Studier har visat neurotoxiska och neuroinflammatoriska effekter (tex mikrogiell aktivering) från doser av aluminiumadjuvanser lägre än eller ungefär lika med doser mottagna av spädbarn (Crepeaux 2017, Petrik 2007, Shaw 2013, Shaw 2009). Vaccinationer injiceras i musklerna eftersom de har det bästa blodflödet och kan tillåta att vaccinationen strömmar in i blodomloppet under en period av flera minuter. När aluminium injiceras så transporteras det inte bara bort från injektionsställen, det samlas och transporteras i potentiellt stora mängder genom hela kroppen till riktade platser som normalt skulle utsättas för en mycket låg exponering av aluminium. Aluminiumadjuvanser transporteras inte bara genom kroppen utan även in i hjärnan (Khan 2013, Crepeaux 2015, Crepeaux 2017, Shaw 2009, Flarend 1997).

Professor Christopher Exley förklarar det hela:

”Ett argument som ofta förs ut med hänsyn till aluminiums förmodade toxicitet i vacciner är att mängden injicerad aluminium är obetydlig med avseende på mänsklig exponering genom andra vägar. Men detta tänkande tar inte hänsyn till vad vi nu otvetydigt vet vilket är att betydande mängder aluminniumadjuvans kan samlas in från injektionsställen och transporteras genom hela kroppen och levereras i potentiellt akuta mängder till riktade platser som normalt bara skulle få eller utsättas för mycket låg men exakt exponering av aluminium. Nyliga bevis pekar inte bara på cellulär transport med aluminium bort från injektionsstället utan även på dess potentiella leverans till hjärnan. Föreställ dig de potentiella katastrofala följderna av sådant för ett spädbarn som får flera vaccinationer innehållande adjuvanser av aluminium under sina första månader i livet.” (C. Exley 2016).

Under hösten 2016 gav den viktigaste och mest avslöjande studien som gjorts kring aluminiumadjuvanser, oss dåliga nyheter och mer insikt. Det kan lugnt sägas att den här studiens slutsatser har revolutionerat vår förståelse av aluminiumadjuvanser. I tidskriften Toxicology var de franska studieförfattarna med ledning av Guillemette Crépeauxa mycket oroade över den utbredda användningen av aluminiumadjuvans:

”Bekymmer kring [aluminiumadjuvansens] säkerhet uppstod efter erkännandet av dess oväntat långvariga biopersistens inom immunceller hos vissa individer och rapporter om kroniskt trötthetssyndrom, kognitiv dysfunktion, myalgi, dysautonomi och autoimmuna/inflammatoriska drag som tidsmässigt kopplats till flera aluminiuminnehållande vacciner.”

De upptäckte också genom [att använda] musmodeller en djupt alarmerande, unik egenskap hos aluminiumadjuvans: låga, frekventa doser, var MER neurotoxiska än en enda bolusdos:

”Vi drar slutsatsen att [aluminiumadjuvanten] Alhydrogel, injicerat i låga doser i musmuskler, selektivt kan inducera långvarig aluminiumcerebral ackumulering och neurotoxiska effekter. För att förklara detta oväntade resultat finns en infallsvinkel som kan undersökas i framtiden, vilken relaterar till adjuvansstorleken, eftersom de injicerade suspensionerna, vilka motsvarar den lägsta dosen men inte de högsta doserna, dessa innehöll endast små agglomerat i bakterieformats storleksområden, detta område är känt för att gynna uppfångandet och – förmodligen – transporten av monocytceller. Alldeles oavsett är uppfattningen att aluminiumhydrogels neurotoxicitet följer [Paracelsus] regel om hur ”dosen avgör giftigheten” enligt klassisk kemisk toxicitet, en alltför förenklad syn på saken.”

Studieförfattarna bestred också hur FDA och CDC för närvarande tänker på aluminiumadjuvansers toxicitet, i grund och botten menar de att den nuvarande inställningen är fel: ”Som en möjlig konsekvens kan jämförelsen mellan vaccinadjuvansexponering och andra icke-relevanta aluminiumexponeringar, t.ex. lösligt aluminium och andra exponeringsvägar, möjligen inte anses representera giltiga metoder.”

Och de franska forskarna avslutar med en slutsats som alla föräldrar borde finna väldigt oroande:

”I samband med massiv utveckling av vaccinbaserade strategier över hela världen kan den nuvarande studien antyda att aluminiumadjuvansens toxikinetik och [påstådda] säkerhet kräver omvärdering.”

Dr. Luc Montagnier, en fransk virolog och förmodligen den kändaste vetenskapsmannen i Frankrike, är enligt varje standard en genuin vetenskaplig rockstjärna som vann Nobelpriset i medicin 2008 för att han upptäckte HIV och bevisade att det ledde till till AIDS. Dr. Montagnier har vunnit dussintals prestigefyllda utmärkelser och är medlem av både Academy of Sciences och Academy of Medicine. Tidigt i november 2017 höll Dr. Montagnier en presskonferens på Michelteatern i Paris mot ”vaccindiktaturen” för att diskutera den föreslagna obligatoriska vaccinationslagen. Dr. Montagnier delade scenen med en annan tungviktare i den vetenskapliga världen; Dr. Henri Joyeux, en tidigare professor i onkologi och laureat av det prestigefyllda Antoine Lacassagnes cancerpris från Ligue National Contre Cancer. Deras kommentarer var häpnadsväckande i deras ärlighet och klarhet, deras starka varning till den franska befolkningen om farorna med vacciner. Dr. Montagnier öppnade sin presskonferens genom att förklara att hans motivation var att ”lansera en varning till hela Frankrike och världen” och att han och Dr. Joyeux ”uppmanar medlemmar [av franska parlamentet] att inte rösta för denna lag, som strider mot barns hälsointresse och innebär ett industriellt och administrativt diktat över läkare och familjer.”

De två doktorerna släppte sin egen bomb om aluminium, vilken låter mycket lik alla andra aluminiumforskare som diskuteras i denna artikeln:

”Summan av de föreslagna vaccinerna ger barnet en överdriven mängd aluminium, en biopersistent adjuvans som har visat sin skadlighet lokalt på injektionspunkten och även i form av dess penetration av hjärnan via [makrofag-]aggregat, även andra delar av kroppen (ben, njurar) vilket har visats hos de arbetare som andats damm vid utvinning av bauxit (yrkessjukdomar). Dessutom har aluminium i veterinärvacciner visat sig vara giftigt för djur, direkt eller indirekt ansvarigt för sarkom (cancer) i vaccinationens injektionsområde inom 3 år efter vaccination och även i andra delar av kroppen. 5 år senare: Osteosarkom, fibrosarkom, kondrosarkom, lemmar, bröst och buk. Ska våra katter bli bättre behandlade än våra barn, eftersom aluminium avlägsnades från veterinärvacciner av ett dotterbolag till Sanofi?”

Omfattande forskning och en framväxande konsensus stöder en central roll av neuroinflammation och förhöjda hjärncytokiner som en orsak till autism och andra neurologiska störningar och psykiska sjukdomar. Cytokinerna IL-6 och IL-17 är implicerade i autism; de orsakar autismliknande beteenden och hjärnskador i djurmodeller, och är kopplade till autism hos människor. Aluminiumadjuvanser inducerar inflammation, vilket är nödvändigt för vaccinens effektivitet. Nya och gamla bevis, tillsammans, indikerar att aluminiumadjuvanser i spädbarnsvaccinationer kan röra sig in i hjärnan och inducera en kronisk hjärninflammation, inklusive förhöjd IL-6 (Shawqi H. Alawdi 2015, Q Li 2015), och IL-17. Den kroniska karaktären av adjuvansinducerad neuroinflammation indikerar potential för negativa effekter på många neurologiska utvecklings processer som uppträder under de första åren av livet.

Det är också värt att påpeka att i början och mitten av 2000-talet när föräldrar först började slå larm om sambandet mellan vacciner och autism, då hade de inga biologiska bevis för att stödja sin syn på saken, de hade bara den kollektiva erfarenheten av att se sina barn försvinna efter vaccinationer. Idag är det en helt annan värld. Idag vet vi följande,

1) studier som visar nervgiftiga och neuroinflammatoriska effekter (tex mikroglialaktivering) från doser av aluminiumadjuvanser vilka är lägre än eller ungefär lika med doserna mottagna av spädbarn enligt CDC:s vaccinschema (Crepeaux 2017, Petrik 2007, Shaw 2013, Shaw 2009);

2) studier som kopplar vacciner till immuninducerade hjärnskador (Zerbo 2016, Li 2015, Zhibin Yao 2018);

3) studier som visar att immunaktivering tidigt i livet är en utlösande faktor i autism och andra neurologiska utvecklingsstörningar samt psykiska sjukdomar (t.ex. schizofreni) (Meyer 2009, Deverman 2009, Estes 2016, Kneusel 2014, Careaga 2017, Meyer 2014).

4) studier visar en koppling mellan timerosal och neurologiska skador (Brian Hooker 2014).

5) studier i mänskliga hjärnceller konstaterar att co-exponering av kvicksilver och aluminium leder till en signifikant synergi-effekt som är betydligt värre än exponeringen för endera substanser ensamt (Alexandrov PN 2018, Boyd Haley 2005).

Det växande bevisberget indikerar att vaccininducerad immunaktivering och i synnerhet aluminiumadjuvanser kan orsaka psykiska sjukdomar och neurologiska utvecklingsstörningar, inklusive autism. Publicerade studier påvisar att autism orsakas av en immunreaktion. Adjuvansen i vacciner – aluminiumadjuvans – kan aktivera hjärnans immunförsvar och är långt mer nervgiftigt än man tidigare anat – all denna nya vetenskap har publicerats under bara de senaste åren. Aluminium kan orsaka [förhöjt] IL-6[-värde], det centrala cytokin som är involverat i autism. Kinesiska forskare använde – för första gången någonstans i världen – ett vaccin för att utlösa en immunreaktion och registrerade förhöjt IL-6-värde hos råttor. Detta är en biologisk grund för HUR ett vaccin kan orsaka autism.

De ackumulerade vetenskapliga bevisen tyder på att vaccination kan orsaka psykisk sjukdom. De psykiska sjukdomarna uppstår år eller årtionden efter vaccinationen av ett spädbarn. Vaccin bidrar sannolikt till att psykiska sjukdomar i USA ökat under de senaste 25 åren. Ökningen av psykiska sjukdomar i USA sammanfaller [dessutom] med den dramatiska ökningen av vaccinationer som påbörjades under 1980-talet. Data tyder på att de skadliga effekterna från vacciner kan ta år eller årtionden på sig att uppträda hos människor. Detta överensstämmer med vad som är känt om immunaktivering och schizofreni. Immunaktivering i fostret kan orsaka schizofreni 20-30 år senare.

Alla de – av vaccinindustrin – köpta vetenskapsmän som säger ”vetenskapen är avgjord” misslyckas med att nämna att endast en ingrediens (tiomersal) och ett vaccin (MPR) någonsin har observerats för sina kopplingar till autism. Inget vaccin innehållandes aluminiumadjuvans har någonsin undersökts för sin koppling till autism, trots en växande och tydlig kropp av bevis som indikerar aluminiumadjuvans i att orsaka ”immunreaktioner”, den centrala orsaken till autism.

Tidigt 2018 publicerades ett dokument i den prestigefyllda Journal of Inorganic Biochemistry som tog sikte på de säkerhetsnormer vilka användes för aluminiumadjuvanser i vacciner. Betitlad ”Critical Analysis of Reference Studies on the Toxicokinetics of Aluminum-Based Adjuvants” adresserade dokumentet begränsningarna – särskilt Dr. Mitkus – i de studier som både FDA och CDC har förlitat sig på när de deklarerat aluminiumet i vaccinerna ”säkert” att injicera i barn. Studieförfattarna, från Frankrike och Storbritannien, inkluderade de flesta bland världens ledande experter på aluminiums neurotoxicitet, inklusive Dr. Romain Gherardi, Dr. Guillemette Crepeaux och Dr. Christopher Exley. Deras kritik var skarp:

”Hittills har aluminiumadjuvanser per se, kanske inte överraskande nog, inte varit föremål för någon officiell experimentell undersökning, och detta är trots den väletablerade neurotoxiska statusen aluminium har.”

Studieförfattarna nämner också en vitlista av länder som har producerat studier vilka antytt aluminiumhaltiga vacciners kopplingar till kronisk sjukdom:

”Förekomsten av myalgi och artralgi, kronisk trötthet och neurologiska störningar efter flera injektioner av aluminiumhaltiga vacciner mot hepatit B, tetanus och humant papillomvirus (HPV) har rapporterats i många länder: Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Italien, Israel, Japan, Mexiko, Portugal och USA.”

Kontentan av deras dokument? Inga av de studier som hittills gjorts om aluminiums säkerhet berättar faktiskt för oss om aluminium i själva verket är säkert. Alla studieförfattarna bakom detta dokument har gjort egna biologiska studier av aluminiumadjuvans och funnit att det är mycket nervgiftigt. Deras slutsats:

”Både bristfällig data och allvarliga svagheter i referensstudierna föreslår starkt att nya experimentella studier av aluminiumadjuvansers toxikokinetik bör utföras på längre sikt, inklusive både neonatala och vuxna exponeringar, för att säkerställa deras säkerhet och återställa folks förtroende för aluminiuminnehållande vacciner.”

Ord som ”bristfällig data” och ”allvarliga svagheter” är inte ord du vill höra när du är CDC eller FDA och ditt jobb är att intyga att något är säkert fastän det verkar som att det påståendet inte ens är i närheten av sant. Å andra sidan är ”bristfällig data” och ”allvarliga svagheter” inte heller ord du vill höra när du är förälder och ditt jobb är att skydda ditt barns liv.

Det verkar finnas litet intresse bland vaccinutvecklare och tillsynsmyndigheter för att förstå mekanismerna involverade i immunskydd eller immunotoxicitet från vacciner och adjuvanser. Detta är inget sätt att bygga en säkerhetskritisk produkt, århundraden efter dess uppfinning.

Eftersom vacciners immunologiska mekanismer inte är välförstådda kan man förvänta sig att vaccintillverkare och tillsynsmyndigheter kommer att vara ytterst försiktiga med att göra anspråk på vaccinsäkerhet. Man förväntar sig antagligen att de noggrant kommer att undersöka även den minsta indikation på vaccininducerade negativa biverkningar. Men ändå görs inga säkerhetsstudier trots att fler än 30000 ”negativa biverkningar” nu rapporteras årligen bara i USA, till det officiella federala övervakningsprogrammet för vaccinsäkerhet, med cirka 200000 fall noterade sedan 1990. Många experter tror emellertid att skadorna är underrapporterade med en faktor på tio, eftersom systemet för insamling av data om negativa biverkningar inte krävs enligt lagen. Det betyder att upp till två miljoner amerikaner kan ha haft en negativ biverkning under den tiden.

Lyckligtvis var de flesta händelserna (ungefär 85%) ansedda som milda (lokaliserad smärta och svullnad, låggradig feber, etc.), men resten var mycket allvarligare, inklusive encefalopati (hjärnskada), krampanfall, kronisk artrit och neurologiska utvecklingsstörningar, vilka enligt många föräldrar inkluderar autistisk regression. Med andra ord uppträder varsomhelst från 4500 till kanske 45000 allvarliga vaccinskador varje år i USA. VAERS statistik över vaccinbiverkningar år 2018 består av 60,544 rapporter inklusive 443 dödsfall, 1,267 permanenta funktionshinder, och 4,414 sjukhusinläggningar, i bara USA.

De flesta människor kämpar med att kunna tro på hur ett vaccin kan skada ett barn. Det narrativ som oftast används är att vaccinerna är ”säkra och effektiva.” Ändå är Vaccine Injury Compensation Program (kompenseringsprogrammet för vaccinskador) i gott skick och drivs av den amerikanska regeringen, vilka därigenom har betalat 4 miljarder dollar för vaccinskador.

Kompensationsprogrammet för vaccinskador innehåller en vaccinskadetabell som beskriver typiska skador ådragna genom vaccin. På skadetabellen angående MMR-vaccinet och många andra vacciner, beskrivs vaccinskada ”B” som ”Encefalopati”:

”Encefalopati är en generell term vilken beskriver en sjukdom som påverkar hjärnans funktion eller struktur [en hjärnskada].”

Sök på ”Vaccine injury: First the Gut, Then the Brain” via greenmedinfo.com, för en bra artikel som förklarar hur exakt ett vaccin kan orsaka hjärnskada för dig som är intresserad av biologin av det hela.

Etylkvicksilver ett gift utan en säker exponeringsnivå

Från 1999 till 2002 fasades flera vacciner som innehöll kvicksilver, bort från barnens immuniseringsschema. Tillverkningen av barnvacciner med tiomersal upphörde 2001, men de som inte översteg sitt utgångsdatum förblev på marknaden för försäljning ända till januari 2003. De ersattes med vacciner som hade låg kvicksilverhalt eller var ”tiomersal-fria”. Under åren som följde fortsatte autismstalen att stiga, vilket ledde hälsovårdsmyndigheterna att hävda att autism inte är kopplad till kvicksilver i vacciner och att vaccinationspolitiken är säker och lämplig. (Om kvicksilver i vacciner bidrog till autism så borde autismfrekvensen ha sjunkit efter att kvicksilvret avlägsnades.) Fast under 2002, under den så kallade utfasningsperioden, lade Centers for Disease Control and Prevention (CDC) faktiskt till två doser av kvicksilverhaltiga influensavacciner på listan över vacciner erfordrade för alla barn från 6 till 23 månader att ta. Två år senare lade CDC också till gravida kvinnor i sin första trimester till listan över personer som officiellt rekommenderades och aktivt uppmuntrades till att ta influensavacciner, även om en majoritet av de tillgängliga doserna innehöll kvicksilver.

Förutom dessa tvivelaktiga åtgärder under den starkt publicerade ”utfasningsperioden” för kvicksilvret så tillsattes fyra doser av ett nytt vaccin med hög aluminiumhalt i barnimmuniseringsschemat i februari 2000 (för pneumokocker) och två doser av ett annat aluminiuminnehållande vaccin (för hepatit A) tillsattes 2005. Dessa förändringar i vaccinplanen resulterade i en väsentlig ökning av aluminiumhaltiga vaccindoser – från 10 till 16 injektioner – vilka barn fortfarande är tvungna att ta vid 18 månaders ålder. Före kvicksilverutfasningen (före år 2000) fick barnen 3,925 mikrogram (mcg) aluminium under deras första ett och ett halvt år. Efter att pneumokock- och hepatit A-vacciner tillades på immuniseringsschemat började barnen få 4,925 mcg aluminium under samma ålder – en 25% ökning. År 2011 rekommenderade CDC att gravida kvinnor får ett pertussisvaccin (DTap) som också innehåller aluminium.

Studier visar att aluminium korsar moderkakan och ackumuleras i fostrets vävnader. Således injiceras miljoner av barn från livmodern till spädbarn och småbarn, och de fortsätter att ta emot onaturligt höga doser av nervgiftiga ämnen – såsom kvicksilver och aluminium – långt efter att intet ont anande föräldrar missletts till att tro att vaccinerna var renade och säkrade.

Aluminium och tiomersal administreras ofta samtidigt till spädbarn i USA, både på samma injektionspunkt och på olika injektionsplatser. Inga studier existerar som utesluter möjligheten att fostret eller spädbarnet tar skada av detta. Tiomersal-innehållande vacciner används i över 120 länder enligt WHO.

Tiomersal/Etylkvicksilver passerar lättare från en moders blodomlopp – via moderkakan – till ett foster, än vad metylkvicksilver gör. Detta utvärderades i en studie från 1983 av A. Leonard. Etylkvicksilverföreningar passerar enkelt moderkakans blodbarriär och överförs till mänskliga foster samt till ammande barn i upp till tre-fyra år efter mammans exponering, enligt en studie från 1968 av Bakulina AV. Aluminium som administreras parenteralt ackumuleras i liten utsträckning i mjölken hos ammande mödrar, och aluminiumet passerar placentan och ackumuleras i fostervävnad (Cranmer et al. 1986; Yokel and McNamara 1985; Yumoto et al. 2000). Moderkakan kan inte skydda ett mänskligt foster från nervgifter (Keith Schofield 2017). Ingen myndighet eller forskare har undersökt detta och vaccinförespråkare fortsätter ändå att argumentera att inga vaccin kan orsaka autism eller autismliknande symtom trots att de inte har några säkerhetsstudier som stödjer att foster inte tar skada av exponering av aluminium och tiomersal eller speciellt kombinationen och synergi-effekten av de båda vacciningredienserna.

Över 165 peer-reviewed vetenskapliga studier visar en koppling mellan tiomersal och neurologiska skador (Brian Hooker 2014). Inte en enda studie har gjorts som visar att tiomersal är säkert och icke skadligt för hjärnan. Vaccinationsprogram för gravida kvinnor och för barn från 6 månader gamla och upp till 18 år i USA (med FDA godkända influensa vaccin), kan utsätta barnet för 462,5 mikrogram Hg, och i vissa fall 665.8 mikrogram Hg, som Dr. Paul G. king har räknat ut i en rapport. Detta innebär att barn i USA tar emot en dos som är hundratals mikrogram större än CDC:s 1999 rekommenderade dos av kvicksilver.

En metaanalys av tillgängliga studier om exponering med låga doser av tiomersal publicerad i Neurochemical Research år 2011 av José G. Dórea observerade att alla sådana studier hade visat bevis på neurotoxicitet. Vidare hade inga studier tagit i övervägande den synergistiska toxiciteten hos tiomersalhaltiga vacciner som administreras samtidigt med aluminiumhaltiga vacciner. Slutligen, vid doser som är relevanta för exponeringen barn utsätts för av CDC:s vaccinschema, har tiomersals demonstrerade neurotoxicitet ”potentialen att påverka mänsklig neuroutveckling.”

Den s.k. Eli Lilly Material Safety Data Sheet (MSDS) för tiomersal, erkänner att exponering för tiomersal i livmodern och hos barn kan orsaka ”mild till svår mental utvecklingsstörning och mild till svår grovmotorisk nedsättning.” Sigma Aldrichs MSDS listar abort och fosterdöd som möjligt resultat av exponering i livmodern. Studier har visat att tiomersal orsakar sinnesförsvagande hjärnskador och missfall när gravida kvinnor har utsatts för kvicksilver (metyl och etyl) vid oavsiktliga förgiftningar. Amerikanska FDA har aldrig testat eller godkänt tiomersal för användning under graviditet. Icke desto mindre innehåller de flesta säsongs- och H1N1-typer av influensavaccin – för gravida kvinnor och unga barn i USA – 25 mikrogram kvicksilver i form av tiomersal. För att denna exponeringen ska vara säker skulle ett barn behöva väga mer än 250 kilo.

Termen ”spårmängder” betyder mindre än 1 mikrogram (mcg). Tiomersalinnehållande influensavaccin innehåller vad som i biokemiska termer faktiskt kan kallas en massiv dos kvicksilver: 25 mcg. Varför kallar jag den massiv? Eftersom amerikanska miljöskyddsmyndighetens (EPA) maximala exponeringsgränser för metylkvicksilver är 0.1 mikrogram per 1 kg kroppsvikt innebär det att en bäbis skulle behöva väga 250 kilo för att säkert absorbera 25 mikrogram kvicksilver. På dessa nivåer kan ett växande foster, i en moder som tar influensavaccinet, få upp till en miljon gånger EPA: s säkra nivåer.

Det finns ingen känd säker exponeringsnivå för kvicksilver. Även om influensavaccinet innehöll endast 1 mikrogram, skulle det fortfarande vara dubbelt så mycket som EPA anser vara säkert för en fyra kilos bäbis. Vidare är etylkvicksilvret i vacciner femtio gånger mer giftigt och dubbelt så långvarigt i hjärnan som metylkvicksilvret i fisk, för vilka EPA fastställde dessa normer.

År 1977 fann en rysk studie av Mukhtarova ND att vuxna utsatta för mycket lägre koncentrationer av etylkvicksilver än de som ges till amerikanska barn fortfarande drabbades av hjärnskador flera år senare. Tiomersal har också visat sig skapa tubulär nekros i njurarna och nervsystemskador inklusive koma och död. Som ett resultat av dessa resultat förbjöd Ryssland tiomersal från barns vacciner år 1980, och sedan har Danmark, Österrike, Japan, Storbritannien och alla de skandinaviska länderna följt efter.

Forskare under ledning av Dr. Janet K. Kern släppte en studie (Förhållandet mellan kvicksilver och autism: En omfattande granskning och diskussion, originaltiteln: The relationship between mercury and autism: A comprehensive review and discussion) i september 2016, där de skriver;

”Ett av de mest kontroversiella studieområdena är den epidemiologiska undersökningen av kvicksilver i tiomersalinnehållande vacciner (TCV:er), som utgör en riskfaktor för ASD. Den kontroversiella karaktären i dessa studier återspeglas av det faktum att de flesta studier som genomförs utan folkhälso- och/eller industristöd kommer fram till slutsatser som står i skarp kontrast till de flesta studier som utförs eller stöds av folkhälsoenheter och/eller industrin.

Ur denna inventering av den tillgängliga forskningen är det uppenbart att den stora delen av forskningen, som utförs av flera forskargrupper, från många olika länder, med många olika mätmetoder, stödjer en koppling mellan kvicksilverexponering och diagnos av ASD. I denna utvärdering visade det sig att 74% av studierna stödjer en koppling mellan kvicksilverexponering och ASD, vilket bekräftar en tidigare utvärdering av samma fråga, som genomfördes 2010. I den studien fann Desoto och Hitlan också att 74% av studierna stödjer en koppling mellan kvicksilverexponering och ASD. Detta vetenskapliga medhåll, sex år senare, är övertygande och stödjer upptäcktens giltighet.

Sammanställningen av bevisen indikerar att barn med ASD är mer mottagliga för kvicksilver än barn som utvecklas normalt, vilket återspeglas i skarpt olikartade nivåer av kvicksilver eller biomarkörer som indikerar kvicksilver, i hjärnan, blodet, urinen, mjölktänderna, hår och naglar. Dessutom har många av dessa studier funnit att kvicksilver eller biomarkörer som indikerar kvicksilver, korrelerar med symptomsgraden på så vis att ju högre kvicksilversnivåerna når desto värre blir graden av autism. Majoriteten av den epidemiologiska forskningen stödjer också hypotesen att kvicksilver är en riskfaktor för ASD. Baserat på vikten av bevisen är kvicksilverexponering orsakande och/eller bidragande till ASD. Med ökningen av utvecklingsneurologiska störningar i allmänhet, och särskilt ASD, tyder bevisen på att regeringsmässiga/offentliga kursändringar är brådskande behövliga.”

Forskare erkänner att neurotoxiska kemikalier kan orsaka autism i ett foster, men samtidigt vill många inte kännas vid forskningen i litteraturen som stödjer att vacciningredienser som tiomersal och aluminium är neurotoxiskt och kan nå fostret. Dr. Leonardo Trasande, chefen för divisionen av miljöpediatrik och en docent i barnläkemedel, miljömedicin och folkhälsa vid New York University School of Medicine säger att han berättar för familjer att det starkaste beviset vi har på kemikalier som påverkar den utvecklande hjärnan handlar om bekämpningsmedel och flamskyddsmedel. Över åren har forskare fastställt att exponering av giftiga kemikalier före födseln eller i barndomen, såsom av bekämpningsmedel, hormonstörande ftalater (ofta i plast) och vissa som finns i luftföroreningar, har spelat en roll i autism, eftersom bekämpningsmedel tex passerar genom blod-hjärnbarriären och placentan och når fostret och har neurotoxiska effekter. Därför är det beklagligt att myndigheter inte har uppmärksammat och vidtagit åtgärder mot de riskfyllda aluminiumadjuvanserna eftersom de precis som bekämpningsmedel har neurotoxiska effekter och passerar genom placentan och når fostret. Data stödjer att detta precis som med bekämpningsmedel är en riskfaktor för autism.

En myt som sprids bland vissa vaccinförespråkare är att autism endast kan utvecklas under graviditetens första trimester, men neurologer från Harvard-associerade McLean Hospital visade 2018 att immunaktiverande händelser efter födseln kan utlösa tillstånden för autism, och vi vet sedan tidigare studier att tidigare friska tonåringar så gamla som 14 år plötsligt kan utveckla autism av infektion och inflammation i hjärnan (Gillberg 1986). Vilket betyder att en infektion inte bara kan utlösa en immunaktivering som leder till autism efter att ett barn är fött, den kan till och med åsamska det när ett barn redan är så gamal som 14 år. Det vetenskapliga samfundet vet nu att barn med regressiv autism har hundratals de novo-mutationer och olika genmutationer. Det betyder att regressiv autism inte är genetisk. Det måste utlösas av en extern händelse som kan skapa hundratals olika DNA-nedbrytningar och mutationer.

Vaccinsäkerhet och skandaler

Ett exempel på lobbying inom vaccinindustrin:

“I USA hade myndigheterna som ansvarar för vaccinationer bevis för att ett nytt vaccin som var under övervägning var farligt, men trots det hindrade inte detta dem från att godkänna och rekommendera det för alla barn i USA. Detta vaccin var kopplat till ett stort antal fall av livshotande förstoppning och dödsfall hos spädbarn. Efter att detta vaccin drogs tillbaka från marknaden, upptäckte kongressen att 60 procent av de medlemmar i FDA:s rådgivande kommitté som hade röstat för ett godkännande av det defekta vaccinet och 50 procent av medlemmarna i CDC:s rådgivande kommitté som röstat för att rekommendera det för alla barn i landet, hade ekonomiska band till det läkemedelsföretag som tillverkade vaccinet eller till två andra företag som utvecklade sina egna potentiellt lukrativa konkurrerande vacciner. Trots detta viktiga avslöjande i kongressen medgav ingen på FDA, CDC eller USA:s hälsodepartement att det fanns ett problem, utan hävdade att det var helt acceptabelt för ledamöter med uppenbara intressekonflikter att göra hälsorekommendationer för alla barn i USA – även när de ekonomiskt gynnas av sina egna beslut!” – Vaccinationer: risker och skador, s. 315.

Ett annat exempel där man medvetet utsatte barn för ett livsfarligt vaccin för att inte förlora sina finansiella investeringar är hur läkemedelsföretaget Bayer gav barn ett vaccin som var kontaminerat av AIDS viruset, som resulterade i flera dödsfall. När Bayer’s Cutter Laboratories insåg att deras blodprodukter, Factor VIII och IX eller antihemofilisk faktor (AHF), var förorenade med humant immunbristvirus (HIV), då ansågs den finansiella investeringen i produkten vara för hög för att förstöra inventariet. Cutter förvanskade resultaten av sin egen forskning och sålde den förorenade AHF:n till utländska marknader i Asien och Latinamerika utan att vidta försiktighetsåtgärden att värmebehandla produkten enligt rekommendation, för att eliminera risken. Som en konsekvens fick hemofiler, som infuserade den HIV-förorenade Factor VIII och IX, positiva HIV-tester och utvecklade AIDS.

Merck, som tillverkade Vioxx, som faktiskt tillverkar de flesta av dina barnvacciner, förlorade i domstol och fick betala ut över tre miljarder dollar i skadestånd för att ha mördat över femtio tusen amerikanska medborgare.

Och vad upptäckte vi i den rättegången? Att de visste att deras drog orsakade hjärtattacker. Och när vi tittade på de e-postmeddelanden som överfördes mellan de personer som arbetade på Merck fann vi att de hade ett memo som löd: ”Varje läkare som ifrågasätter Vioxxs säkerhet, vi kommer att jaga dem och förgöra dem där de bor.” Det var så vi fick reda på vad Merck tycker om oss som kunder. Merck hade känt till potentiellt dödliga biverkningar redan innan Vioxx lanserades 1999, men de hade sopat alla sådana störande tester under mattan.

Vad är fallet när vi tänker på vacciner? Pfizer, Merck, Sanofi – vad är deras ansvar om ett vaccin skadar någon? Noll. Noll eftersom 1986 utpressade läkemedelsindustrin mer eller mindre Ronald Reagan och sa,

”Vi kommer sluta tillverka vacciner eftersom vi har så många stämningar mot oss att det blir väldigt svårt att tjäna pengar med den här produkten. Du måste skydda oss från att hållas ansvariga, ta bort allt vårt ansvar, eller så slutar vi tillverka vaccin.”

Nu var Ronald Reagan förtegen kring att underteckna något sådant. Han såg de möjliga farorna i det, men det fanns andra sidor av historien och många grupper som ville se detta hända. Så han skrev under det. Och vi tog plötsligt bort allt ansvar från en bransch som gör vacciner, som tillverkar en produkt vilken injiceras i spädbarn och barn i hela Amerika och världen.

Vad är konsekvensen av detta? Utan incitament till att genomföra säkerhetsstudier. Faktum är att industrin är incitiverad att inte genomföra säkerhetsstudier eftersom den enda klausulen av 1986 års Compensation Act som tillåter dig att stämma dem, är om de vet att ett vaccin har en negativ effekt eller ett problem som de inte rapporterat. Så, trogen sin natur säger branschen: ”Låt oss inte göra några studier så att vi inte hittar något vi måste rapportera. Om vi inte gör några studier är vi fri från allt ansvar.”

Vad skapar det? Det skapar en oetisk marknad av 78 miljoner amerikanska barn och ett starkt incitament att skapa fler vacciner, vilket är exakt vad denna lag gjorde.

Återigen, år 1986, då var det 11 vacciner som du var tvungen att ha tagit när du var 18. Vid 2017 blåstes den siffran upp till 53 vacciner. Ögonblickligen efter att ha fritagits från ansvar började industrin att slänga ut varje vaccin som de hade i utvecklingsfasen, direkt in i våra barn, eftersom de inte har något ansvar för det. Vem skulle inte göra det?

Centers for Disease Control (CDC) hävdar att vacciner och vacciningredienser har motbevisats som potentiella orsaker till autism. Uttalandena av CDC är generiska och omfattar alla vacciner och vacciningredienser. Till exempel uppger CDC:

”Vacciner orsakar inte autism” ”Det finns ingen länk mellan vacciner och autism.” ”… Inga länkar har hittats mellan några vacciningredienser och autismspektrumstörning.” (CDC:s webbsida, augusti 2017)

Dessa uttalanden stöds inte av tillgänglig vetenskap. CDC: s bevis som stödjer dessa uttalanden är begränsade till MPR-vaccinet (Taylor 2014), tiomersalt konserveringsmedel (Taylor 2014) och exponering för vaccinantigen (DeStefano 2013).

Dr. Frank DeStefano från CDC: s Immunization Safety Office är medförfattaren till ett dokument (Glanz 2015) som menar:

”Hittills har det inte funnits några populationsbaserade studier som specifikt utformats för att utvärdera kopplingar mellan kliniskt meningsfulla resultat och icke-antigena ingredienser, förutom tiomersal.”

Detta uttalande gäller, bland andra vacciningredienser, aluminiumadjuvanser. Studier av MPR-vaccin kan inte användas som bevis för andra vacciners säkerhet, till exempel vacciner som innehåller aluminiumadjuvans. De generaliserande och generiska påståendena om att inga vacciner och inga av deras ingredienser orsakar autism, stöds därmed inte av vetenskapliga bevis.

Icke trovärdig och bristfällig forskning

En artikel från 2017 i magasinet University Affairs förklarade hur långsamt vetenskap och medicin kan röra sig: ”Inte många patienter skulle bli glada av att höra att det finns en fördröjning på cirka 17 år mellan när hälsoforskare lär sig något som är viktigt genom rigorös forskning och när hälsovårdsutövare ändrar sin patientvård som ett resultat av upptäckten.” Denna tidsfördröjning mellan när noggrann forskning publiceras och när patientvård förändras i en klinisk miljö är verkligen signifikant – och outhärdligt frustrerande. Detta gäller för all medicin men speciellt när det gäller autism eftersom det finns barn överallt som brådskande behöver av oss att vi förstår denna vetenskap igår, inte nästan sjutton år från nu eller när den stapplande, byråkratiska (och uppriktigt sagt korrupta) folkhälsoetablissemanget hinner ifatt utvecklingen.

Dr John Ioannidis är en meta-forskare, han har blivit en av världens främsta experter på trovärdigheten för medicinsk forskning, Ioannidis kan vara en av de mest inflytelserika forskarna i världen. Som The Atlantic i november 2010-utgåvan noterade, har Ioannidis uppskattat att ”så mycket som 90 procent av den publicerade medicinska informationen som läkarna litar på är felaktig” och ”han oroar sig för att den medicinska forskningen är så genomsyrad av bristfälligheter och så kryllandes av intressekonflikter att den kan vara kroniskt motståndskraftig gentemot förändringar – eller till och med mot att offentligt erkänna att det finns ett sådant problem.” Det gäller definitivt även för den amerikanska folkhälsomyndigheten CDC, där korruption och intressekonflikter är ett endemiskt problem. Den tidigare överinspektören för USA:s hälsodepartement (HHS) Daniel R. Levinson och medlemmar av den amerikanska kongressen som Carolyn Maloney, Dave Weldon, Tom Coburn och flera andra har rapporterat om korruptionen inom CDC:s myndighet och deras vaccinavdelning.​ Ett färskt exempel av korruptionen vid CDC kom i januari 2018 när CDC-direktören Brenda Fitzgerald tvingades avgå efter att Politico rapporterade att hon, efter att ha blivit chef över CDC den 7 juli 2017, ”köpte tiotusentals dollar i nya aktieinnehav i åtminstone ett dussin företag”, inklusive vaccinföretaget Merck.

För mer information om korruptionen inom CDC sök på ”Den endemiska korruptionen i CDC:s myndighet och deras vaccinavdelning”. Det är från dessa bevisade korrupta myndigheter i USA som våra svensk myndigheter hämtar det mesta av sin information ifrån, våra svenska så kallade experter vars roll det är att hela tiden undersöka så att våra vaccin är säkra, har ingen inblick i hur förståelsen för vaccin och autism har utvecklats under de senaste åren inom forskarvärlden, och fortsätter bara att missköta sig, genom att inte ta hänsyn till den senaste vetenskapen, inte bara eftersom de inte ensamt vill sticka ut, utan för att de fattas den simpla kompetensen som krävs för att objektivt ta till sig av vad den senaste forskningen säger om vaccinsäkerhet och vad forskarvärlden säger och nu vet om autism och vaccin-adjuvansen aluminium.

Där det nu finns ett stark framväxande konsensus som stöder en central roll av neuroinflammation och förhöjda hjärncytokiner som en orsak till autism och andra neurologiska störningar och psykiska sjukdomar, samtidigt som den senaste forskningen säger att aluminiumadjuvanser i spädbarnsvaccinationer kan röra sig in i hjärnan och inducera en kronisk hjärninflammation inklusive förhöjd IL-6 och IL-17, de centrala cytokinerna som är involverade i autism.

Inte bara vill våra experter inte ta ställning i en sådan här känslig fråga, men det handlar också mycket om att de inte gör några försök att ens leta efter studier som visar en problematik med vaccin, man har aldrig velat ta en sådan debatt och de flesta forskare och experter tror idag inte att det finns någon sådan forskning eftersom de aldrig hört talas om det, då de stora vaccinmyndigheterna i USA totalt ignorerar all denna forskningen, och då våra svenska experter hämtar nästan all sin information därifrån och inte gör någon egen säkerhetsforskning av vaccin eller ens någon enkel studering av litteraturen som de är skyldiga att göra, så kommer den senaste vetenskapen aldrig till dessa experters kännedom.

På grund av att världens alla experter bara kopierar sin information ifrån CDCs bevisade väldigt korrupta myndighet, så står vi inför en stor dilemma, som är det största hälsoproblemet i vår värld idag, vilket är vår exponering för aluminium. Som tidigare förklarat, ett stort antal länder har producerat studier vilka antytt aluminiumhaltiga vacciners kopplingar till kronisk sjukdom. Förekomsten av myalgi och artralgi, kronisk trötthet och neurologiska störningar efter flera injektioner av aluminiumhaltiga vacciner mot hepatit B, tetanus och humant papillomvirus (HPV) har rapporterats i många länder: Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Italien, Israel, Japan, Mexiko, Portugal och USA. Aluminium är idag starkt kopplat till sjukdomar som alzheimers, parkinson, multipel skleros och den neurologiska störningen autism. Inga av de studier som hittills gjorts om aluminiums säkerhet berättar faktiskt för oss om aluminium i själva verket är säkert.

Forskare har hittat höga onormala halter av aluminium i autistiska samt alzheimers och MS-hjärnor. Förekomsten av aluminium intracellulärt i inflammatoriska celler i hjärnhinnorna, i vaskulatur och grå och vit materia är en utstickande observation och kan implicera aluminium i orsaken till autism (C. Exley 2017). Det finns inga ’normala’ nivåer av aluminium i hjärnan”, vilket innebär att ”dess närvaro i hjärnvävnaden, på vilken nivå som helst, kan tolkas som onormal. Dr. Exleys forskning har konsekvent visat att aluminium är den viktigaste bidragande faktorn för Alzheimers sjukdom, och vi vet idag att alla hjärnor med Alzheimers har höga halter av aluminium. Med tanke på att det inte längre är ovanligt att se Alzheimersdiagnoser hos personer som är kring 20, 30 eller 40 år, såpass är det inte heller orimligt att oroa sig för att en katastrofal ny våg av AD kan vara på väg att öka barns redan tunga börda av ASD och andra neurologiska störningar. Erkännandes riskerna har många forskare begärt ett stopp för användningen av aluminiumsalter i vacciner. De kraftfulla resultaten från denna undersökning understryker hur brådskande det är att respektera denna petition såväl som att eliminera exponering inför andra källor till neurotoxiskt aluminium.

Ett sätt att skydda sig mot att aluminium lagras i kroppen, som vi får i oss genom luften vi andas, och genom mat, mediciner, smink, vaccin, antiperspiranter, vitaminer, tobak, etc, är att dricka en liter vatten om dagen med ett kiselinnehåll av minst 30 mg/L. Kliniska prövningar som involverar både friska individer och personer med sjukdom, har visat att om man dricker runt en liter kiselrikt mineralvatten varje dag kan så kan det påskynda borttagandet av giftigt aluminium från kroppen via njurarna och i slutändan urinet. När det gäller Alzheimers, så fann professor Chris Exley att dricka kiselrikt vatten under bara 12 veckor gav betydande förbättringar i kognitiv funktion utan några kända eller observerade biverkningar.

Aluminium har ingen känd fördelaktig fysiologisk verkan i människokroppen. Exponering för aluminiumsalter bör undvikas speciellt då mottagligheten för dess biverkningar hos befolkningen är större bland vissa pga genetiskapolymorfier. Det är inte bara aluminiumsalter som kan fungera som adjuvanter. Även andra salter kan fungera. I en studie från Frankrike (JD Masson 2017) föreslog forskare att man skulle ersätta aluminiumsalter med kalciumfosfat som adjuvans eftersom kalciumfosfat var det ursprungliga adjuvanset som Frankrike använde i DTaP och poliomyelitvacciner innan det ersattes med aluminiumsalter i slutet av 1980-talet. Detta är en lösning som våra myndigheter bör undersöka, eftersom lösningar som detta finns redan idag, som gör att vi inte behöver utsätta våra barn för höga och onödiga risker, då det finns salter som inte är bevisade att orsaka onönskade och allvarliga biverkningar.

De falska anklagelserna mot Andrew Wakefield

Läkaren Andrew Wakefield har internationellt blivit anklagad av journalister för att vara en bluffmakare, ingen av dessa journalister som har kallat honom för en bluffmakare har gjort någon grävande journalistik som har avslöjat detta, utan det handlar bara om att man har kopierat en smutskastningskampanj som inte har varit baserad i någon fakta, som startades av en journalist vid namnet Brian Deer och av individer från den internationella medicinska tidskriften BMJ med kopplingar till tillverkarna av MPR-vaccinet, som har kopierat och upprepat falska anklagelser mot Wakefield av Brian Deer, anklagelser som har blivit bevisade att inte stämma.

Efter hans stint i Sunday Times fick journalisten Brian Deer i uppdrag av BMJ att skriva en serie artiklar som inte bara fördömer Dr. Wakefield, utan även artiklar som syftar till att undergräva integriteten i de rapporterade medicinska resultaten i The Lancet.

Han tog upp det som varken GMC eller Lancet gjorde; vilket försökte att ogiltiga integriteten i barnens medicinska journaler som Dr. Wakefields forskning vilade på.

Men barnens medicinska journaler som visar en koppling mellan kronisk enterokolit (ospecifik kolit), neuropsykiatrisk dysfunktion och genomgripande utvecklingsstörning – dvs autism – validerades inte av Dr. Wakefield, utan utav professor John Walker-Smith.

Trots bristen på bevis för att kunna backa upp anklagelserna om bedrägeri så satte redaktören för BMJ, Dr. Fiona Godlee, hennes namn (och rykte) på en ärekränkande redaktion som anklagade Dr. Wakefield för vetenskapligt ”bedrägeri.”

Anklagandet upprepades i redaktionen 9 gånger, och hon citerade journalisten Deer som sin källa 9 gånger också. Hon kritiserade The Lancet för att ha dragit tillbaka artikeln för ”för flera mindre fel, för ”far narrower misconduct” på engelska” och inte för bristfällig vetenskap.

BMJ hade en finansiell intressekonflikt och misslyckades med att avslöja sina egna affärspartnerskap med företag som tydligt hade en insats i MPR-kontroversen. BMJ hade ett affärssamarbete med Merck som är tillverkaren av MPR-vaccinet.

Den 9 november 2011 rapporterade Nature att BMJ hade bett Dr. Ingvar Bjarnason, en gastroenterolog vid King’s College Hospital, om att granska Lancet-barnens medicinska diagram för att bekräfta att bedrägeri begicks.

Dr. Bjarnason avvisade Dr. Godlee’s påstående och konstaterade att dokumenten ”inte tydligt stödjer anklagelserna om att Wakefield medvetet misstolkade uppgifterna. Uppgifterna är subjektiva. Det är skillnad att säga att det är avsiktlig förfalskning.”

David Lewis, en mikrobiologsforskare som leder ’Research Misconduct Project’ vid ’National Whistleblower Center’ i Washington, DC har motbevisat journalisten Deers bittra attack och bedrägerianklagelser.

”Dokument som återhämtats från Dr. Wakefields filer under min utredning vid National Whistleblowers Center (NWC) avslöjar att en patolog associerad med studien, Dr. Andrew Anthony, tolkade ett flertal av barnens biopsier som bevis på kolit,” förklarade Dr. Lewis . ”Sammanlagt så antydde bevisen i Wakefields filer för mig att BMJ: s bedrägerieteori var mer tabloidnyheter än vetenskap.”

Richard Deth, Professor i farmakologi vid Northeastern University, vars forskningsintressen är inriktade på rollen av oxidativ stress och försämrade metyleringsreaktioner i neuroutvecklings-, neuropsykiatriska- och neurodegenerativa störningar, svarade på en reporters frågor om BMJ:s redaktion och artiklar, och om kontroversen som uppslukade Dr. Wakefield på en konferens.

Sammanfattningsvis så gav han följande uttalande:

”Wakefields identifiering av gastrointestinal inflammation i autism kommer att förbli ett viktigt vetenskapligt bidrag. Omfattningen av ansträngningen att diskreditera honom förräder en stark rädsla att hans förslag om en koppling till vaccination kan vara korrekt. Det motsvarar en offentlighet som skrämmer andra från att undersöka denna kontroversiella men viktiga fråga.”

”Omfattningen av ansträngningen att diskreditera [Andrew Wakefield] honom förrätter en stark ängslan att hans förslag om en länk till vaccination kan vara korrekt. Det motsvarar en offentlig skampåle som skrämmer andra från att undersöka denna kontroversiella men viktiga fråga. ”

Andrew Wakefield var inte ensam författare, det var totalt tolv andra forskare som var ledande i sina fält som skrev sina namn på studien, och inga av dessa forskare har någonsin sagt att studierna var ett bedrägeri.

Två forskare från studien förlorade sin licens, John Walker Smith och Andrew Wakefield. Inte för bedrägeri, men för medicinsk försummelse. Inget bedrägeri har någonsin blivit bevisat, men detta har inte förhindrat journalist efter journalist från att kalla det för bedrägeri. En utav forskarna, John Walker Smith, överklagade detta senare och vann. Domaren sa även att han ansåg att studien skulle återinföras omedelbart.

Frågan var, fick de rätt etisk godkännande? Om det var forskning så måste de få etiskt godkännande, om det var kliniskt och det var för barnet, och de behandlade barnet, så behövde de inte etiska godkännanden. Och båda doktorerna fortsatte att behandla alla de tolv barnen i flera år efter att studien var färdig, vilket bevisade att de faktiskt behandlade barnen, och därför behövde de inte det etiska godkännandet för de tester de gjorde.

Men de förlorade sina licenser för att de inte fick etiskt godkännande, vilket är lika som att två poliser som sprang in i ett hus, de hörde skrik, de hörde skott, de sprang in, de hittade ett mordvapen, de hittade offret som låg där, och de hade vapnet, de hade allt DNA överallt, men i domstolen säger försvarsadvokaten; vet du vad, de hade inte rätt att gå in i det huset, de hade inte en husrannsakningsorder, de fick det inte undertecknat, vi vet alla att killen mördade dem men han går fri pga en teknikalitet.

Det var det som hände med Andrew, och det är varför John Walker Smith var befriad. Hade Andrew gått för samma överklagande och tillbringat de sista åren av sin karriär på att försöka försvara sig själv så skulle han också vara rentvått nu.

De 12 Lancet-barnen var sjuka. Varje barn administrerades tester med avsikt att hjälpa det barnet. Sjukhusförvaltningen var helt medveten om de tester som genomfördes och gjorde inga invändningar. Eftersom alla tester var ”kliniskt indikerade” och inte för forskningsändamål, krävdes inget etiskt godkännande utöver vad professor Walker-Smith redan hade. För att notera så har ingen patient, förälder eller vårdnadshavare någonsin gjort anklagelser mot Dr. Wakefield eller vittnat mot honom för etiska kränkningar eller medicinskt onödiga förfaranden.

Andrew Wakefield var aldrig emot vaccin utan ville bara utveckla hur denna process ägde rum, och Andrews studie sa aldrig att MPR-vaccinet orsakade autism.

Detta är helt enkelt en fallstudie, detta är ett papper, detta är inte ett övergripande test. Så de skulle skriva ned allt som alla sa, och vidarebefordra det till sina kollegor. Wakefield frågade sina kollegor om 8 utav de 12 föräldrarna hade sagt att mässlingen hade orsakat barnens autism, skulle vi ha tagit med det i vårat papper då? alla forskare i studien svarade ja att det hade de gjort, och Andrew sa att så den enda anledningen till att vi inte skriver ner föräldrarnas åsikt är att det är just vaccinet som de misstänker är orsaken bakom deras barns autism (8 av de 12 föräldrarna sa att deras barns autism började direkt efter att deras gastrointestinala problem uppstod, precis efter deras MPR vaccinering) är för att det kunde göra läkemedelsföretaget som finansierar barnens skola arga, och för att det kommer att störa hälsoministeriet.

Alla dessa tolv forskare, som alla satte sina namn på studien, var därför noggranna med att det inte stod något om föräldrarnas åsikter om vaccinet, och ingen av alla dessa forskare har någonsin kommit ut och sagt något om att studien var ett bedrägeri.

The Lancet drog tillbaka studien pga politik, och kanske för att Crispin Davis förordnade det så, och råkade vara en direktör för Glaxo samtidigt som han var VD för The Lancet.

1998: Andrew Wakefields studie publiceras i The Lancet. 1999: Reed Elseveir utser Crispin Davis till ny VD för The Lancet. 2003: Davis tillträder en ytterligare position som icke-verkställande direktör för MMR-tillverkaren Glaxo SmithKline. 2004: The Lancet publicerar en DELVIS tillbakadragning av Dr Wakefields papper.

Wakefield förkunnade aldrig några slutsatser. Han föreslog som högst en hypotes. Hypoteser är bara uttalanden om potentiella relationer, baserade på observationer. Hypoteser är avsedda att testas och kan visa sig vara sanna eller falska.

Om det konstateras vara falskt minskar detta inte forskarens trovärdighet; de har fortfarande upptäckt något, dvs brist på relation i motsats till närvaro av relation.

Som högst kan någon säga att en hypotes kan vara en dålig sådan, med otillräckliga iakttagelser eller ogrundade antaganden, eller kanske i motsats till fastställda bevis på motsatsen. Men såvida man inte ljuger rakt av om vad de observerade så är det ganska omöjligt att göra en ”oetisk” sådan, så som Wakefield anklagades för.

En hypotes som presenteras i uttalande form, är verkligen en fråga om världen runt oss, som vi bildar när vi observerar något i världen runt omkring oss. Att Andrew Wakefield var uppmärkt för att förstöras bara genom att göra just det – att göra en observation och ställa en fråga – är rätt inramning av hans berättelse.

Det har förekommit en avsiktligt missvisande berättelse om att han påstås ha gjort en storskalig kvantitativ studie och förvanskat uppgifterna för att stödja en falsk slutsats, vilket är hur de flesta av allmänheten uppfattar hans berättelse.

Peer-granskade artiklar är inte en monolitisk kategori. En fallstudie som fastställer en hypotes för en potentiellt efterföljande test är inte densamma som en empirisk studie där en hypotes testas och en slutsats beträffande den hypotesen förklaras.

De kanadensiska forskarna B. Strauss och Mark Bigham erkände år 2001 i sin studie som undersökte om där kunde finnas en koppling mellan MPR-vacinnet och autism, en koppling de inte hittade, att en koppling mellan MPR-vaccination och autism är en biologisk rimlighet. En översyn år 2012 av Demicheli V et al, av mer än 60 MPR-vaccinstudier som var utförda för Cochrane Library, säger att ”Utformning och rapportering av säkerhetsresultat i MMR-vaccinstudier, både före och efter marknadsföring, är till stor del otillräckliga”.

En studie från 2018 har nu visat att det verkar som om Wakefield-hypotesen var rätt, och att immunförsvaret och gastrointestinal avreglering nu är kopplat till autism.

Forskare vid UC Davis MIND Institute har funnit att barn med autismspektrumsjukdom (ASD) har minskad reglering av immunförsvaret, samt förskjutningar i tarmmikrobiota. Immunavregleringen verkar främja ökad inflammation och kan vara kopplad till gastrointestinala problem som ofta upplevs av barn med ASD. De skriver också att ”Barn med ASD med ökad inflammation är ofta de som uppvisar det mest allvarliga beteendet”.

I Wakefields studie pekade de ut att tidigare studier hade hittat gastrointestinala problem i barn med autism, något som studien från 2018 också pekade ut, vilket fick de att skriva att de trodde att kopplingen var verklig och reflekterade en unik sjukdomsprocess utifrån deras egna studieresultat och utifrån dessa tidigare studiers resultat.

Om gastrointestinala problem är kopplade till autism och kan orsaka andra inflammatoriska problem i hjärnan, och om vaccin kan orsaka gastrointestinala problem, som det har kommit ut i domstolshandlingar att vaccin kan orsaka, då har vi ett verkligt problem på våra händer, eftersom då måste vaccin kunna orsaka autism på detta vis.

Studierna som godkände MPR-vaccinet till marknaden i USA, använde sig i den största studien endast av 199 barn, trots att det var ett vaccin som skulle lanserars runt om hela världen och användas av miljontals barn, och det som står ut mest i denna studie som vi nu fått tillgång till via Freedom of Information Act (FOIA) angående de studier FDA förlitade sig på vid licensieringen av MPR-vaccinet, är att av 199 barn hade 22 barn gastrointestinala problem, det är alltså tio procent av barnen i studien som upplevde dessa problem, inte ett barn av en miljon barn, utan hela tio procent, och ytterligare tio procent, 23 barn, fick en övre respiratorisk sjukdom.

I nästa studie de gjorde av 102 barn så fick 64 barn en övre respiratorisk sjukdom, det framkommer också i denna studien att flera av barnen var väldigt sjuka under alla studiens 42 dagar, och av 102 barn fick 43 barn gastrointestinala problem, som de skrev själva i rapporten ”övre respiratoriska och gastroinstestinalinfektioner rapporterades hos cirka 55% respektive 40% av de vaccinerade.” I den tredje studien av 41 barn, så hade 28 barn en övre respiratorisk sjukdom och 24 barn hade gastrointestinala problem. I den fjärde studien av 117 barn, hade 53 barn en övre respiratorisk sjukdom, och 31 barn hade gastrointestinala problem. I den femte studien av 20 barn, hade 8 barn en övre respiratorisk sjukdom och 4 barn hade gastrointestinala problem. I den sjätte studien av 53 barn, hade 25 barn en övre respiratorisk sjukdom och 18 barn hade gastrointestinala problem. Detta visar att det inte rörde sig om en abnormitet, utan vaccinet gjorde barn upprepade gånger väldigt sjuka, hade föräldrar gått med på att ge detta vaccinet till sina barn om de hade fått reda på resultaten i denna studien när vaccinet först lanserades kan man fråga sig. Sök på ”Shocking MMR Vaccine Trial Results Released Via FOIA” för att läsa dokumenten som finns uppladdade på childrenshealthdefense hemsida.

Att det alltså inte finns några bevis för att Wakefield har förfalskat något och att hans hypotes enligt vetenskap verkar stämma, har inte förhindrat våra journalister från att fortsätta att upprepa lögnerna om Wakefields fall, och likadant som man inte är ärlig om vad faktan säger om Wakefields fall, så är de flesta av världens alla journalister som skrivit om vaccinfrågan, inklusive Sveriges journalister som Kent Werne, inte ärliga om vaccinfrågan och vad forskningen idag säger om vaccinsäkerhet, och precis som man inte granskar Wakefields fall på ett objektivt sätt, så klara våra journalister inte av att studera vaccinsäkerhet på ett objektivt sätt, och därför råder det en stor okunskap bland massorna idag kring denna fråga om vaccinsäkerhet, det är därför upp till enskilda medborgare att uppmärksamma för våra forskare, myndighetspersoner, politiker, och journalister, om vad vetenskapen idag säger om vaccinsäkerhet och om vad vår nuvarande förståelse för neurologiska störningar som autism är.


Categories: Okategoriserade